En bra dag trotts allt. Vi träffades en sväng igår. Blev överlycklig av att du ville gå med mig en sväng i snövädret. Det var jätte mysigt men det är svårare än jag tror att hålla fingrarna i styr. Vill bara slänga mig kring din hals och kyssa dig överallt och bara höra att jag är din. Faan att något sånt fint bara ska få gå till spillo. Men om du verkligen inte vill ha mig, ge mig inga falska förhoppningar då!

För du förstår väll ifall du säger "Jag hör av mig sen", så blir jag ju jätte glad och det är ju sen det ända jag går och tänker på resten av dagen, men du skickar inget sms, ringer inte eller något. Och då slutar det bara i tårar.. Vill att det du säger ska komma från hjärtat och att du menar det. Lika mycket som jag menar allt jag säger, och allt som jag har sagt. Vare sig det var för en vecka sen eller ett år sen. Jag håller alltid fast vid vad jag har sakt och lovat, kan inte du också göra det? Snälla, du är den finaste klappen jag önskar mig.
Snälla tomten kan jag inte få det enda som står på min önskelista i år....snälla

Ny dag och nya möjligheter!
Stod på stan i den kalla kylan och samlade in pengar för lions lucia. Men helt plötslig blev jag helt varm i kroppen för det var någon som tog tag i min arm och sa "Hallå Stina". Jag kände ju precis igen det tonfallet på din röst när du säger mitt namn. Så det var så uppenbart. Under tiden när vi stod och pratade, fick jag världens goaste och efterlängtaste kram (gemfört med igår). Ååh jag kände mig så varm och go när vi stod där och pratade. Jag skrattade, du skrattade, vi skrattade, åh det var så underbart. Jag vann på lotteriet och du fick ett toffefipaket av mig (eftersom jag inte tål) och du blev glad!. Älskar när du är glad, älskar.

Jaja, det har börjat med en avslappnad och lugn dag. Hoppas humöret kan hålla sig uppe och inte rasar in i väggen.

Så fel.

Fantastisk fredag. Tror jag gjorde hyfsat på provet i naturkunskapen, energi och sånt är ju trottsallt bra att kunna.

Kvällen har spenderats hos en kär vän, men kära vänner. Men du var där, du lyste upp hela stället och jag var nära att gå fram och krama och pussa dig men jag backade. Visste att jag inte fick göra det, längre. Det är så himla svårt. Ena sekunden känns det som jag har dig i mitt nät och du förstår vad du har gått miste om, men sen å andra sidan känns du bara som en helt annan person. Inte den jag lärde känna. Är detta negativt eller positivt? Pratade men en vän till både mig och dig. Han förstod allt jag kände, allt kändes så uppenbart och fel för honom. Han ser ju dig med mig och mig med dig, inte någon annan. Önskar du hade kunnat känna så som dina vänner gör. Livet skulle vara som en dans på rosor då. Men antar att livet inte ska vara så lätt. Jag tror ju på att allt som händer har en mening. Jag träffade honom genom ett fruktansvärt "monster", alltså tror jag allt det var meningen att jag skulle vara ihop med det aset för att sedan träffa dig, honom. DU visade mig vad äkta/riktig kärlek var. Känner att jag verkligen är stark, och det tycker folk också. Hoppas du också tycker det och ser hur mycket jag gör och försöker, för dig skull.

NU ska man krypa ner ensam, övergiven och kall i sin ännu kallare och tomare säng..
Känns så fel, allt känns så fel.
Tur att jag har sånna fina vänner som bara finns där, inte säger något(tills idag), det är så skönt att veta att jag har folk som bryr sig om mig även om du inte är en av dom. Men....

det känns så fel.

"Men alla sagor har sitt slut och när det kom bestämde jag mig för att inte alls dö.
Istället för gråta av sorg över att ha förlorat honom gråter jag över lycka över att få ha haft honom"

Tack till Michaela Forni som har skrivit en fantastisk bok!

Som alla säger, man läker ju mer tiden går. Jag försöker ignorera och glömma för en stund och det gör saken lite bättre iallafall för stunden. Men blicken du ger mig är omöjlig att bli påverkad av. Allt väcks upp igen och det känns som det var igår vi lekte i snön fast det var förra vintern. Vill accseptera det, vill bara vara glad för att jag har fått vara din men det är svårt. Man vill bara ha mer utan det goda som man säger, för du är verkligen go, goast.

Nu ska jag kräva ner mig i samhällskunskap sen kämpa på jobbet och tjäna fina pengar att köpa julklappar för. Det finns ju folk som faktiskt har vart snälla och goa iår som förjänar dom. Funderar på vilka det är, är det värt att ge dig en liten julisklapp? Vi får se.

Sitter här igen. Varför ska det vara så svårt?
Tankar bara snurrar omkring och gör mitt huvud galen!
Har så mycket annat att göra än att lägga energi på någon/något
som inte ens har ett "ansvar" eller har något med mig att göra.
Borde verkligen plugga, men det går inte.
Böckerna är blöta, bläcken är över allt, mascaran är överallt.
Du är så nära men ändå så långt borta och jag är så osäker.
Får jag sms får jag ring? Kommer du svara, kommer du bli glad?
Alla dessa frågor.. Den största som surrar är...

Varför duger jag inte

You cant break a broken heart- Kate Voegele

Ny Start

Ser detta som en möjlighet att skriva allt jag känner.
Istället för att gråta om nätterna och tänka tyst.
Här kan jag skriva av mig och säga exakt hur jag känner.
Förväntar mig ingenting av någon så att börja med en ny
blogg som kommer handla om min kärlek gör jag inte för
uppmärksamhet utan för att få mig själv på fötter så snabbt
som möjlgit igen.

Det har gått exakt 1 vecka sen mitt hjärta krossades.
Man tänker, vad gör jag nu? Är detta slutet?
Kommer jag någonsin att hitta en som är precis som mig,
precis så som just duvar?

Allt är omöjligt att svara på nu. Jag försöker bara blicka framåt
och hoppas på det bästa. Men du var det bästa så vad är det jag
ska blicka fråmåt mot?. Det är det svåra. Det är svårt att veta
vad du tänker, ifall du känner en lättnad eller är lika ledsen som
jag. Även fast det var du som lämnade mig ensam i det kalla och det svåra.

Tiden läkar alla sår, men du kommer alltid vara en sår som jag kommer
omedvetet att riva upp. Det kommer alltid att skava i det varje gång
jag ser dig i koridoren, varje gång jag får en vind av din adidas parfym
eller din lacros.