Jag faller

Nu rasar allt, precis allt!
Det är ju aaaas kul att man helt plötsligt är totalt osynlig, idiotisk.
Man kan inte ta tillbaka misstag man gjort, bara be om uräskt och lära sig av dom.
Men hur lätt är det när man står ensam, med bara några få vid sin sida som faktiskt lyssnar och förstår.
Dom säger inte emot men håller inte helt med, och det är acceptabelt! För jag är ledsen för mitt misstag det är jag verkligen.
Men jag kan inte göra mer än att be om ursäkt, gång på gång på gång.

Jag behöver tur, ett mirakel, jag behöver dig.
Jag behöver dig, och det nu
Jag behöver dig, och det nu, jag vill vara i dina armar och stanna där.
Jag behöver dig, och det nu, jag vill vara i dina armar och stanna där, och det vill jag göra

Nu