Nyår!

Okej, idag har jag bestämt mig för att vara jävligt glad! Tänker inte vara ledsen en sekund, inte en chans! Ikväll är det nyårsafton och jag ska ha den grymmaste kvällen på länge. Jag ska vara med jäätte goa människor tjejer som killar.

Mr. J ska verkligen inte få förstöra en sekund. Tänker inte tillåta det!
Nu är det färdig grinar för varför ska ja lägga ner tid på något som jag inte kan få. Vissa tycker det är roligt att kämpa för killar man inte kan få och tvärtom. Men jag vill att det ska vara en som kämpar för mig nu hedanefter. Så då var det sagt/skrivet.

Jag förtjänar att bli respekterad och inte bli behandlad som skit så då ska ínte någon behandla mig annorlunda. Om jag ska ha en pojkvän så ska han älska mig jätte mycket och verkligen förtjäna mig. Han ska itne älska mig lite, utan MYCKET. Annars kan det vara. Det sa Mrs. S iallafall och henne gillar vi.

Nu ska jag ha en förbannat bra nyår så önska mig lycka till.
Tack Gud för att du stöttar mig, me like!

Annandag jul!

NU har jag fyllt 17 år och fått julklappar av en annan jultomte iår. Föörra året var du det du, och jag fick en kyss av tomten, det fick jag inte i år.

Har tyvär fått det erkännt nu att du inte vill ha mig. Du sa det, du borde nog komma över mig. Jo men visst jag ska försöka. Och ju mer jag märker att du går vidare ju mer vill jag göra det och bara skita i dig totalt och inte ha någonting med dig att göra för det är så svårt att bara vara en vän när jag vill vara din drömtjej. Men jag ska vara så sjukt stark och komma över dig! För jag vill inte tänka på en människa som inte lägger ner en sekund på mig som inte ens är min längre. Jag har försökt, jag försökte verkligen med något fint. Men jag antar att du inte är något för mig ifall du inte kan älska mig och respektera mig. För det var precis så som hon sa. Och, det är så. Jag vill ha någon som älskar mig, som överraskar mig med aktiviteter, middagar och som verkligen är stolt över att ha mig som en flickvän!! Jag vill ha den killen, men frågan är bara vart fan finns han? Bara i mina drömmar tror jag.

13 December

Visst det är lucia idag men egentligen om man hade backat tillbaka tiden så hade det även vart våran dag idag. Gör så ont att vet det. Det första jag kom och tänka på imorse när jag vaknade var "Det är den 13:e idag, det skulle varit 1 år och 5 månader idag". Och då började det rinna. Faan asså. Har inte pratats vid och det vet jag inte heller om det är bra eller dåligt. Ger dig bara space nu. Min älskade vän sa att det är okej att sakna. Hon vet hur det känns, hon har gått igenom samma sak. Varför är det vi feminima som ska ge så jävla mycket och inte få mer än bara skit tillbaka. Vi förtjänar det bästa! Kan vi inte bara få ha det bäst?

All I'm doing is missing you.
Happy merry christmas my dear, but santa is not coming to my ghetto this christmas!

Det är en vanlig dag och jag har det faktiskt bra

Känns som en stor lättnad bara har lagt sig över mig här hemma i a-sås.
Känner mig glad igen, sprallig, sen samtidigt är det något som fattas.
Vad?

Nu sitter hon här igen, sårad och ledsen och tycker att livet är skit. Mascaran har runnit ut över de fina samhällsböckerna så anteckningarna är i princip omöjliga att läsa. Varför får hon inte bara vara glad, varför kan hon inte få bestämma en sak i sitt liv. Det som hon älskade mest i världen, varför kan hon inte få vara lycklig i alla sina dagar och bara skratta även när hon är hemma själv och ingen ser henne?
Varför måste hon falla ihop och gråta sig till sömns så många nätter i rad? Hon förtjänar inte det, Jag Vet Att Hon Inte Förtjänar Det så jag ska se till att hon inte gör det.

Jag vill vara lycklig och inte spela som alla andra. Jag vill ha ett leende på läpparna och mena det. Jag vill inte vara rädd för att gå hem just precis för att jag vet att där är jag ensam. Mitt rum är iskallt, finns ingen kärlek inget fint. Allt är suddigt och det enda som finns här inne är sårbarhet, ledsamhet och räddsla.
Jag vill bara ha det som förr, för 1 månad sen när ingenting hade förändrats och du kände inget annorlunda. Att det bara ska vara harmoni.
Gud, varför? Jag ber till dig varje dag, natt. Men får inga svar. Varför, är det jag som ska vara den som gråter mig själv till sömns och får falska förhoppningar?
Jag vet verkligen inte, vad gjorde jag i mitt förra liv?
Vill börja ett nytt liv, vill börja det liv som är efter detta. Och det nu

My little sunshineeee(;vet att du älskar det)

Tack för att du bryr dig om mig! Och vet du?
Jag bryr mig om dig också.

Åhh jag är så himla fystrerad!! Känns som om jag inte vet någonting längre. Ditt leende gör mig galen, du gör mig så lycklig när du finns i min närvaro men samtidigt vill jag bara gråta. När vi kramas vill jag bara stanna kvar i din famn och aldrig släppa dig. Bara vara hos dig där det är varmt, du bryr dig inte om hur jag ser ut du tycker alltid att jag är fin. Idag gjorde jag mig extra fin för jag visste att du skulle komma. Märkte du att jag var extra fin? Hade gjort något extra med håret och sminkat mig lite finare?. Jag tänkte iallafall på allt för att få din uppmärksamhet när jag stod där på scenen. Vill bara att du ska se mig. Ett ljus som bara lyser upp och som du vill lysa med. Kommer vi två någonsin att lysa tillsammans igen?? Jag hoppas det.

För jag... ÄL...

Det gör bara ont, överallt. Så jävla ont

Det gör verkligen bara så himla ont, hela tiden, överallt, hela tiden.
Och allt är så..
Oroligt, otråkigt, oattraktivt, osnällt, obra, oromantiskt, ovackert, ofräsht.
Jag känner just nu att jag bara är anti allting. Jag saknar dig
Du lovade lovade lovade ju. Jag var ju dindindin och du var ju minminmin och det var vi, oss. Jag var ju din drömtjej som du alltid hade velat ha och jag dumpade och förlät, för din skull. Nu står jag ju här framför dig och det har jag gjort i över 1½ år nu och kommer göra det en lång tid framöver. Eftersom för mig så var det som om du krossade mitt hjärta igår. Allt är som ett öppet köttsår som aldrig kommer läka. Exakt så känns det un. Ont i axlarna och i magen, jag har ångest över hur jag ser ut. Är jag fin? Är jag söt? Ser jag konstig ut i dom här jeansen? Inget svar. Det var bara du som kunde få mig att känna mig så där snygg, sexig och attraktiv och bara så jävla grym. Jag hade verkligen hittat mig själv, och det var din förtjänst. Nu är allt suddigt igen, vem är jag? vem är du? vilka är vi? Är vi bara vänner nu? Eller är vi fiender?

Det gör bara ont, överallt. Så jävla ont.

Jag har haft två fantastiska dagar i skolan. Har inte vart en ledsen min på två hela dagar. Men idag, du gav mig det där leendet som jag är så svag för. Och mitt munsår, jag känner mig verkligen så oattraktiv och äcklig och vill bara inte visa mig i din närhet för att du är så vacker och alltid så fin...
Hur som helst, vi pratar du har slutat ge mig falska förhoppningar och det känns skönt. Men vad är nästa steg, kommer det någonsin komma något nästa steg? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. DU känns så himla långt bort.
Det var 2 veckor sedan du krossade det, det fina röda, mitt hjärta.
Som nu mera kallas för det svarta.

Abbba abba avvva avva, bombombom

En bra dag trotts allt. Vi träffades en sväng igår. Blev överlycklig av att du ville gå med mig en sväng i snövädret. Det var jätte mysigt men det är svårare än jag tror att hålla fingrarna i styr. Vill bara slänga mig kring din hals och kyssa dig överallt och bara höra att jag är din. Faan att något sånt fint bara ska få gå till spillo. Men om du verkligen inte vill ha mig, ge mig inga falska förhoppningar då!

För du förstår väll ifall du säger "Jag hör av mig sen", så blir jag ju jätte glad och det är ju sen det ända jag går och tänker på resten av dagen, men du skickar inget sms, ringer inte eller något. Och då slutar det bara i tårar.. Vill att det du säger ska komma från hjärtat och att du menar det. Lika mycket som jag menar allt jag säger, och allt som jag har sagt. Vare sig det var för en vecka sen eller ett år sen. Jag håller alltid fast vid vad jag har sakt och lovat, kan inte du också göra det? Snälla, du är den finaste klappen jag önskar mig.
Snälla tomten kan jag inte få det enda som står på min önskelista i år....snälla

Ny dag och nya möjligheter!
Stod på stan i den kalla kylan och samlade in pengar för lions lucia. Men helt plötslig blev jag helt varm i kroppen för det var någon som tog tag i min arm och sa "Hallå Stina". Jag kände ju precis igen det tonfallet på din röst när du säger mitt namn. Så det var så uppenbart. Under tiden när vi stod och pratade, fick jag världens goaste och efterlängtaste kram (gemfört med igår). Ååh jag kände mig så varm och go när vi stod där och pratade. Jag skrattade, du skrattade, vi skrattade, åh det var så underbart. Jag vann på lotteriet och du fick ett toffefipaket av mig (eftersom jag inte tål) och du blev glad!. Älskar när du är glad, älskar.

Jaja, det har börjat med en avslappnad och lugn dag. Hoppas humöret kan hålla sig uppe och inte rasar in i väggen.

Så fel.

Fantastisk fredag. Tror jag gjorde hyfsat på provet i naturkunskapen, energi och sånt är ju trottsallt bra att kunna.

Kvällen har spenderats hos en kär vän, men kära vänner. Men du var där, du lyste upp hela stället och jag var nära att gå fram och krama och pussa dig men jag backade. Visste att jag inte fick göra det, längre. Det är så himla svårt. Ena sekunden känns det som jag har dig i mitt nät och du förstår vad du har gått miste om, men sen å andra sidan känns du bara som en helt annan person. Inte den jag lärde känna. Är detta negativt eller positivt? Pratade men en vän till både mig och dig. Han förstod allt jag kände, allt kändes så uppenbart och fel för honom. Han ser ju dig med mig och mig med dig, inte någon annan. Önskar du hade kunnat känna så som dina vänner gör. Livet skulle vara som en dans på rosor då. Men antar att livet inte ska vara så lätt. Jag tror ju på att allt som händer har en mening. Jag träffade honom genom ett fruktansvärt "monster", alltså tror jag allt det var meningen att jag skulle vara ihop med det aset för att sedan träffa dig, honom. DU visade mig vad äkta/riktig kärlek var. Känner att jag verkligen är stark, och det tycker folk också. Hoppas du också tycker det och ser hur mycket jag gör och försöker, för dig skull.

NU ska man krypa ner ensam, övergiven och kall i sin ännu kallare och tomare säng..
Känns så fel, allt känns så fel.
Tur att jag har sånna fina vänner som bara finns där, inte säger något(tills idag), det är så skönt att veta att jag har folk som bryr sig om mig även om du inte är en av dom. Men....

det känns så fel.

"Men alla sagor har sitt slut och när det kom bestämde jag mig för att inte alls dö.
Istället för gråta av sorg över att ha förlorat honom gråter jag över lycka över att få ha haft honom"

Tack till Michaela Forni som har skrivit en fantastisk bok!

Som alla säger, man läker ju mer tiden går. Jag försöker ignorera och glömma för en stund och det gör saken lite bättre iallafall för stunden. Men blicken du ger mig är omöjlig att bli påverkad av. Allt väcks upp igen och det känns som det var igår vi lekte i snön fast det var förra vintern. Vill accseptera det, vill bara vara glad för att jag har fått vara din men det är svårt. Man vill bara ha mer utan det goda som man säger, för du är verkligen go, goast.

Nu ska jag kräva ner mig i samhällskunskap sen kämpa på jobbet och tjäna fina pengar att köpa julklappar för. Det finns ju folk som faktiskt har vart snälla och goa iår som förjänar dom. Funderar på vilka det är, är det värt att ge dig en liten julisklapp? Vi får se.

Sitter här igen. Varför ska det vara så svårt?
Tankar bara snurrar omkring och gör mitt huvud galen!
Har så mycket annat att göra än att lägga energi på någon/något
som inte ens har ett "ansvar" eller har något med mig att göra.
Borde verkligen plugga, men det går inte.
Böckerna är blöta, bläcken är över allt, mascaran är överallt.
Du är så nära men ändå så långt borta och jag är så osäker.
Får jag sms får jag ring? Kommer du svara, kommer du bli glad?
Alla dessa frågor.. Den största som surrar är...

Varför duger jag inte

You cant break a broken heart- Kate Voegele

Ny Start

Ser detta som en möjlighet att skriva allt jag känner.
Istället för att gråta om nätterna och tänka tyst.
Här kan jag skriva av mig och säga exakt hur jag känner.
Förväntar mig ingenting av någon så att börja med en ny
blogg som kommer handla om min kärlek gör jag inte för
uppmärksamhet utan för att få mig själv på fötter så snabbt
som möjlgit igen.

Det har gått exakt 1 vecka sen mitt hjärta krossades.
Man tänker, vad gör jag nu? Är detta slutet?
Kommer jag någonsin att hitta en som är precis som mig,
precis så som just duvar?

Allt är omöjligt att svara på nu. Jag försöker bara blicka framåt
och hoppas på det bästa. Men du var det bästa så vad är det jag
ska blicka fråmåt mot?. Det är det svåra. Det är svårt att veta
vad du tänker, ifall du känner en lättnad eller är lika ledsen som
jag. Även fast det var du som lämnade mig ensam i det kalla och det svåra.

Tiden läkar alla sår, men du kommer alltid vara en sår som jag kommer
omedvetet att riva upp. Det kommer alltid att skava i det varje gång
jag ser dig i koridoren, varje gång jag får en vind av din adidas parfym
eller din lacros.